Att kunna lita på maten vi köper i butiker eller på restauranger är grundläggande i ett fungerande samhälle. Det är inte för inte vi kallar det livsmedel på svenska – det är det vi behöver för att överleva.
FÖR FYRA ÅR SEDAN blev hästkött plötsligt ett återkommande begrepp i nyhetsrapporteringen. Lasagne som sålts i bland annat Sverige visade sig innehålla en hög andel av just hästkött i stället för nötkött. Det är ingen unik händelse, för varje år tar Livsmedelsverket sig an dussintals fall av olika typer av matfusk. I år har det bland annat uppdagats att tolv ton rutten oxfilé från Brasilien har sålts till en importör i Sverige och därifrån spritts till 15 kommuner.
För att stoppa fusk – och rena misstag på grund av till exempel okunskap eller slarv – finns det en noggrann lagstiftning och en omfattande kontroll av livsmedelsområdet i Sverige. Grunderna i lagstiftningen är rätt enkla: Man ska inte behöva riskera att bli sjuk av maten man äter, inte heller ska man bli vilseledd av felaktig information om livsmedlen. Att stoppa fusket är en rejäl utmaning, inte minst när svarthandel med matvaror är en växande inkomstkälla för kriminella organisationer och företag. Fusket beräknas omsätta flera hundra miljarder kronor per år i världen.
– Matfusk är ett av de områden som vi har tvingats fokusera allt mer på. Inte minst då det som vi kallar redlighetsfrågor, alltså där man till exempel anger att en vara har ett annat ursprung än vad den har i verkligheten, säger Martin Lindblom, verksamhetscontroller på Livsmedelsverket.
Så gjorde ett Stockholmsbaserat företag under 2016: De köpte importerat kött, märkte det som ekologiskt svenskt och sålde det sedan med en ansenlig vinst. Troligtvis hade hundratals kilo kött hunnit säljas innan de avslöjades.
För ett par år sedan blev den statliga livsmedelskontrollen ett hett debattämne, efter att Riksrevisionen granskat de olika aktörernas insatser för att säkerställa att kontrollen är effektiv och ändamålsenlig. Resultatet av granskningen blev en rätt besk kritik från Riksrevisionen.
Sedan dess har olika insatser gjorts för att vässa verksamheten inom kommuner, länsstyrelser och på Livsmedelsverket – som tillsammans utgör den treenighet som har ansvar för olika delar av livsmedelskontrollen i landet.
● Kommuner: ansvarar för bland annat restauranger, butiker, internetbutiker, storhushåll och transportörer av livsmedel.
● Länsstyrelser: primärproducenter, främst enskilda jordbruk men också kontroll av bland annat fiskodlingar, jägare och bärplockare.
● Livsmedelsverket: bland annat större livsmedelsindustrier, mejerier, dryckestillverkare och livsmedelshanteringen på tåg och flyg.
LIVSMEDELSVERKET kontrollerar även alla slakterier och vilthanteringsanläggningar.
– Omkring 80 procent av Livsmedelsverkets resurser för kontroll går till kontroller vid slakt. Vi hanterar vartenda levande djur – inget djur får slaktas förrän vi har granskat och godkänt det. Vi gör också kontroller efter slakten, berättar Martin Lindblom.
Det här är något som även fortsättningsvis ska prioriteras högt, vilket gjort att regeringen i den aktuella budgetpropositionen har med en satsning på att effektivisera och modernisera kontrollen av slakterier. Livsmedelsverket föreslås få 15 miljoner kronor per år under perioden 2018–2020 för att genomföra denna satsning.
– Inom EU har vi gemensamma regler för slaktkontroll, men här i Sverige har vi lite hårdare regler än andra när det handlar om djurhållning.
De företag som är aktiva inom livsmedelssektorn kan ansöka om att få verksamheten eller produkterna certifierade. Ett av de certifieringsorgan som kan utfärda certifieringar inom området är Kiwa.
– Medvetenheten om livsmedelssäkerhet och -kvalitet har ökat de senaste åren. En av anledningarna är säkert det snabba informationsutbytet i sociala medier – misstag eller fusk kan blixtsnabbt göra stor skada för ett varumärke. Det ökar trycket från handeln på att leverantörerna ska leverera det de lovar, säger Johanna Dahlman, affärsområdeschef Livsmedel på Kiwa.
En annan anledning till att fler företag vill ha någon form av ”bevis” i form av en certifiering är ändrade förväntningar från kunderna, menar hon.
– Vi ser en successiv ökning av andelen ekologiska produkter i handeln, där det finns en rad olika märkningar som producenterna kan ansöka om. Men det är också en fråga om hållbarhet ur andra aspekter; bland annat kräver yngre konsumenter att producenter erbjuder schysta arbetsvillkor. Det är en form av certifiering som jag tror att vi får se mer av framöver.
Även Marie Rydén, specialist på livsmedelslagstiftning på bransch- och arbetsgivarorganisationen Livsmedelsföretagen, pekar på nya förväntningar från konsumenterna som en viktig pådrivare:
– Företag förväntas vara transparenta och inte försöka lura sina kunder. Det gäller i allra högsta grad företag som tillverkar livsmedel.
Hon tycker att livsmedelskontrollen över lag har förbättrats i Sverige och att kunnigheten hos inspektörerna har ökat.
– Men däremot har likvärdigheten i kontrollen inte uppnåtts, det vill säga att det fortfarande finns stora lokala skillnader i myndighetsutövandet. Det här är ett stort problem för våra medlemsföretag, säger Marie Rydén och välkomnar Livsmedelsverkets intensifierade arbete med att utjämna dessa skillnader.
Certifieringar ger mervärde och skapar säkerhet
Inom livsmedelssektorn kan certifiering användas för att skapa mervärde till produkter och säkerställa att livsmedlet är säkert för konsumenterna eller har en viss kvalitetsegenskap.
Det finns flera möjliga fördelar för den som väljer att bli certifierad, bland annat:
- livsmedlets varumärke stärks på marknaden
- förbättrade processer
- effektivare användning av resurser
- ökad produktivitet
- bättre hantering av avfall
- konsumenternas förtroende och därmed intresse kan öka.
Två typer av certifieringssystem används: certifiering av produkter och certifiering av ledningssystem för livsmedelsproduktion.
Certifiering av produkter syftar till att säkerställa en viss egenskap hos produkter och är direkt kopplad till slutprodukten. Några exempel är ekologisk produktion enligt EU:s regler eller enligt KRAV:s regler, eller att produkten uppfyller den så kallade IP-standarden.
Certifiering av ledningssystem används för att säkerställa att styrningen av en produktion – ledningssystemet – ska skapa förutsättningar för säker livsmedelsproduktion. Här fokuserar man som regel på livsmedelssäkerhet. Swedac ansvarar för kontroll av ackrediterade certifieringsorgan.
Text: Peter Wiklund
