Det går inte att sälja en självkörande bil som ingen litar på. Standarder och metoder för krav och tester är centrala genom hela utvecklingen. Här skulle en större internationell samordning av regler underlätta.
VOLVO CARS projekt Drive me är i sin första fas, vilket innebär att teknologin är under utveckling.
Det handlar om vilka sensorer som behövs på bilen, hur den ska regleras och vilka krav som ska ställas på funktionalitet och teknik för att bygga en bil som kan köra själv. Målet är dessutom att föraren på sikt ska kunna göra något annat under tiden. Läsa tidningen, till exempel.
– Då måste vi ha en lösning som tekniskt och funktionellt är helt säker och robust, säger Marcus Rothoff, projektledare för självkörande bilar på Volvo Cars.
Företagets självkörande bil förfinas nu och testas för att hantera de mängder av situationer den kan råka ut för. Den ska gå från att vara en bil som kör själv, men som föraren ändå måste övervaka, till att fungera helt på egen hand.
– När vi har bevisat att bilen kan köra på egen hand och säger att föraren kan göra något annat måste vi veta säkert att den funktionella säkerheten är så robust att vi kan ta det ansvaret.
Det handlar om provning, att formulera krav, att bygga ett redundant system, så att det till exempel finns två sätt att bromsa och styra bilen, och att skicka signaler från styrsystemet. Bilen ska också kunna diagnosticera när en sensor inte fungerar och använda de andra sensorerna tills den kan göra ett säkert stopp.
– Det gäller både att detektera fel och ta bilen till ett säkert stopp, men också att bygga en systemlösning som väldigt sällan får fel. För det här behövs nya processer, metoder och verktyg för att säkerställa kvaliteten, men också ny kunskap. För att säkra mjukvara och elarkitektur används till stor del standarden ISO26262. Det är en vägledning för att beräkna hur säkra komponenter, systemlösningar och mjukvarustruktur behöver vara på övergripande nivå för att ge rätt nivå av säkerhet och kvalitet.
– ATT JOBBA efter en accepterad standard är bra, för vi behöver inte bevisa hur vi säkerställer en tillräckligt bra produkt. I stället kan vi fokusera på att ta fram en produkt som når den säkerhet som förväntas.
Varje bil som Volvo Cars bygger måste typgodkännas, men det existerar ännu inte för självkörande bilar. Marcus Rothoff är övertygad om att standarder, lagstiftning och principer kommer att behöva utvecklas när det dyker upp nya problem på vägen. Vad som passar bäst – standarder, certifiering eller ackreditering – är en fråga för lagstiftarna.
– IDAG SER VERKTYGEN olika ut beroende på var bilarna säljs. För oss vore det lättare om myndigheter kunde enas om samma regler i hela världen. Då skulle Volvo Cars inte behöva anpassa utvecklingen av bilarna efter ländernas olika lagkrav.
– Det är ingen skillnad i hur säker bilen är, utan det handlar bara om vilken typ av metoder vi ska använda för testning. Vissa tester görs också av en tredje part. För självkörande bilar finns ännu inga teststandarder eller certifieringar. Även om Volvo Cars testar mycket på egen hand, och ofta betraktar typgodkännande, certifiering och lagkrav som en miniminivå, så är det viktigt att de finns, betonar han. För att Volvo Cars självt ska kunna säkra produkterna behövs metoder och processer för att bevisa hur säkra de är, men också för att skapa tillit till att de fungerar korrekt.
– Att det finns en bassäkerhetsnivå betyder oerhört mycket för att allmänheten ska ha förtroende för ny teknik. Det skulle inte gå att sälja en självkörande bil som ingen litar på, säger Marcus Rothoff.
