Personlig skyddsutrustning delas in i 3 olika kategorier. Kategori I skyddar mot minimala risker. Exempel på sådan utrustning är trädgårdshandskar. De flesta personliga skyddsutrustningarna hör till kategori II. Som exempel kan nämnas idrottsskydd, hörselskydd och reflexer. Till kategori III räknas personlig skyddsutrustning som ska skydda mot livsfara eller allvarlig bestående skada. Det kan till exempel handla om skydd mot extrem värme eller kyla och kemikalier.
När personlig skyddsutrustning i kategori II och III ska CE-märkas måste ett anmält organ anlitas.
Ett anmält organ är ett oberoende företag som bekräftar att produkten uppfyller kraven i förordningen 2016/425. Ofta görs det med hjälp av harmoniserade standarder. Anmälda organ utför även kontinuerlig uppföljning av personlig skyddsutrustning i kategori III. De olika förfaranden som de anmälda organen arbetar enligt beskrivs i direktivet.
Mer information om regler kring personlig skyddsutrustning finns hos Arbetsmiljöverket och Konsumentverket.
I Sverige finns anmälda organ för bland annat skyddskläder, skyddshandskar och varselkläder. Swedac ansvarar både för bedömning genom ackreditering och för anmälan till EU-kommissionen. Vilka de anmälda organen är och vad deras anmälan omfattar står i EU-kommissionens databas Nando.
Personlig skyddsutrustning är utrustning tillverkad för att skydda den person som har på sig eller håller i den. Det kan vara både för professionellt och privat bruk samt gälla både säkerhet och hälsa. Viss personlig skyddsutrustning måste uppfylla särskilda krav. Detta kontrolleras av ett anmält organ.
Tidigare har krav på personlig skyddsutrustning ställts i direktiv 89/686/EEG. I vår kommer ett nytt regelverk, förordning (EU) 2016/425, att börja gälla. Den nya förordningen tillämpas från och med 21 april 2018 och upphäver då det nuvarande direktivet. De största förändringarna är: