Ädelmetall och stämplar

Guld

Guld som ska arbetas till smycken måste ingå legering med andra metaller för att få tillräcklig styrka.

100 procent rent guld är detsamma som 24 karat. Rent guld utan inblandning kallas för finguld och förekommer mest i form av tackor av varierande storlek. När rent guld legeras, det vill säga blandas med andra metaller, blir guldhalten lägre. Vid 37,5 procent guld är finhalten 9K. Ädelmetallarbeten med lägre finhalt räknas inte som guld. De får inte säljas som guld i Sverige och får inte heller ha stämplar som gör att de kan förväxlas med guldföremål.

Det man i dagligt tal kallar för äkta guld är en legering bestående av minst 9K motsvarande 375 tusendelar finguld. Det ska vara lika mycket guld rakt igenom – inte bara på ytan. Man kan inte se på ett ädelmetallarbete hur mycket guld det innehåller och inte heller känna det på vikten; färg och lyster kan uppnås genom polering och/eller ytbeläggning. Det räcker inte med att finhalten stämplats in för att halten av guld ska godkännas som äkta. Det måste finnas minst en stämpel till, namnstämpeln eller kontrollstämpeln, för att garantera den angivna finhalten.

Inga stämplar behövs för arbeten som väger mindre än ett gram, dessa föremål kan dock stämplas på frivillig basis.

Ibland säljs föremål som är förgyllda med ett tunt skikt guld under beteckningen guldpläterat eller guld på silver:

En förgyllning är den tunnaste guldbeläggningen. Den nöts bort på kort tid, då oxiderar metallen under och det visar sig som missfärgning.

Gulddoublé är samma metod som förgyllning, en elektrolytisk utfällning av guld på metallföremål, men något tjockare beläggning.

Guldpläterat är den tjockaste beläggning när en tunn guldplåt läggs över oädel metall.

Guld på silver är samma typ av mekanisk beläggning som guldplätering fast på föremål av silver. Sådana föremål får inte vara stämplade som ädelmetallarbeten av guld.

Det finns en mängd andra legeringar som kan likna guld. Legeringar med lägre finhalt än 9K räknas inte som äkta guld och får därmed inte stämplas som ett guldföremål. Mässing, tombak, brons, malm och gulmetall kan likna guld. Rhodierat silver eller andra metaller som behandlats med rhodium liknar vitguld.

Benämningen Karat delas i 24 delar

Karat står för guldhalten i en guldlegering och kan lätt översättas till tusendelar. 24K är 100 procent rent guld. I Sverige använder de flesta tillverkare av smycken fortfarande karatbeteckning för att ange guldhalten. I andra länder anger man istället halten guld i tusendelar, så i de svenska butikerna förekommer både varianterna.

KARAT	Finhalt i tusendelar
1	41,6 = 1 %
2	83,3
3	125,0
4	166,6
5	208,3
6	250
7	291,6
8	333,3
9	375,0 = 37,5 %
10	416,6
11	458,3
12	500,0
13	541,6
14	583,3* = 58,3 %
15	625,0
16	666,6
17	708,3
18	750,0 = 75 %
19	791,6
20	833,3
21	875,0
22	916,6
23	958,3**
24	1000 = 100 %

* När 14K uttrycks i tusendelar anges alltid 585 och inte det exakta värde som anges i tabellen ovan.

**Före 1988 innebar 23K ett guldinnehåll av 975 tusendelar, medan 23K idag motsvaras av det mer korrekta 958 tusendelar.

Karat i ädelmetall är inte detsamma som Carat i ädelstenar, vilket istället anger ädelstenens vikt. 1 Carat motsvarar till exempel 0,2 gram.

Färgen på guld

Det är inte möjligt att avgöra äktheten av guld på färgen. Beroende på vilka metaller eller metallsammansättningar som guldet legerats med förekommer stora färgvariationer. I stort sett alla regnbågens färger: röda, gula, gröna, blåa, purpuraktiga och vita färger förekommer i många nyanser. En annan faktor som komplicerar bedömningen är att även oädla metaller kan blandas till legeringar som i välpolerat tillstånd har exakt samma färg som en guldlegering. De är därmed omöjliga att skilja från äkta vara.

Rödguld

Denna färg är både den äldsta och mest välkända. Den röda färgen uppnår man genom att legera guld med koppar. I Skandinavien föredras de lite rödare nyanserna, i Sydeuropa är gulare legeringar vanligt. Den helt dominerande guldlegeringen i Sverige är den så kallade roséfärgen, vilken består av 75 procent guld i 18 karat, 8-9 procent silver och 16-17 procent koppar. Även zink kan förekomma som legeringsmetall i mindre mängder i gjutna smycken i 18K och 14K.

Gult och grönt guld

Byter man ut en del av kopparn mot silver med bibehållen finhalt får man en mindre röd nyans som går mot gult till gulgrönt ju mer silver som ersätter kopparn. I grönt guld har allt koppar ersatts med silver.

Vitguld

Vitguld är en legering av guld och andra metaller som silver, koppar, nickel och palladium. Det krävs att någon annan metall påverkar legeringens färg så intensivt att guldets gula färg inte framträder, utan legeringen får en rent vit färg, vitguld. En 18K vitguldslegering innehåller exakt lika mycket guld som en 18K rödguldslegering, det vill säga 75 procent rent guld.

Blått guld

Detta är en legering av guld och stål, för det mesta i förhållandet 75 procent guld och 25 procent stål, som ger en blåaktig nyans. Denna legering var mycket omtyckt under 1800-talet, men är ovanlig idag.

Purpurfärgat guld

Purpurfärgat guld är en legering av guld och aluminium i 75 procent guld och 25 procent aluminium. Färgen är inte direkt purpur, utan liknar snarare brons med ett plommonblått skimmer. Användning av denna legering har aldrig varit så utbredd eftersom bearbetningen är mycket svår.

Silver

Äkta silver har en finhalt av lägst 800 tusendelar eller 80 procent finsilver. Resterande 20 procent är vanligtvis koppar. När silvret är helt eller delvis legerat med kadmium kallas det för verkssilver, och är den vanligaste finhalten i matsilver.

Den vanligaste smyckeslegeringen är 925 tusendelar, det vill säga 92,5 procent, silver och resten är koppar. 925 silver kallas även Sterling eller Sterlingsilver. Sterlingsilver är vitare och mjukare att bearbeta än verkssilver.

Det finns legeringar som kan likna äkta silver. Nysilver innehåller inget silver utan 64 procent koppar, 24 procent zink och 12 procent nickel. Det är vanligt att nysilver försilvras.

Platina

Äkta platina har en finhalt av lägst 850 tusendelar eller 85 procent platina, resterande 15 procent är vanligtvis koppar men kan också vara kobolt, wolfram eller palladium. I Sverige tillhör platinasmycken sällsyntheterna. Oftast tillverkas bara exklusiva smycken i denna metall.

Platina är en separat metall och får inte förväxlas med vitguld. Ren platina har en specifik vikt på 21.45 g/cm3, och är väldigt tungt jämfört med 18K guld som väger 15.3 g/cm3 eller silver 10.4 g/cm3. Smälttemperatur för platina är 1772 C medan silver smälter vid 962 C och guld vid 1064 C.

Platina är den dyraste av ädla metaller på marknaden och efterfrågan ökar. Främsta orsaken till det är att 80 procent av den tillgängliga platinan på jorden används i bilindustrier, bland annat till katalysatorer.

Palladium

Äkta palladium har en finhalt av lägst 500 tusendelar fint palladium. Palladium började användas som ädelmetall först på 1930-talet, som ett alternativ till platina, och blev alltmer populär i guld- och silverlegeringar tack vare sin vita färg.

För att kunna registrera en namnstämpel måste man betala en registreringsavgift, därefter tas en årlig avgift ut om registreringen ska upprätthållas.

När en namnstämpel avregistreras reserveras bokstavskombinationen i 20 år för stämpelinnehavaren och kan inte registreras för en ny innehavare under den tiden. En registrerad namnstämpel kan överföras till en annan stämpelinnehavare.

Länk till namnstämpelregistret

Länk till ansökningar gällande namnstämpel

INFO 19:4 – Informationsbroschyr om tillverkning och försäljning av ädelmetallarbeten

INFO 19:5 – Stämpelnyckel

Swedacskolan om guld

Alla ädelmetallarbeten av guld och platina som väger mer än ett gram måste vara försedda med finhaltsstämpel och namnstämpel eller finhaltsstämpel och kontrollstämpel för att få säljas i Sverige.

Finhaltsstämpeln anger mängden ädelmetall i ett ädelmetallarbete. Namnstämpeln eller kontrollstämpeln garanterar den angivna finhalten. Stämplarna gör att tillverkare, importör eller försäljare kan spåras, om ett ädelmetallarbete skulle visa sig vara underhaltigt. Det får också förekomma vissa frivilliga stämplar som ortsmärke, årsbeteckning med flera. Den som importerar ädelmetallarbeten ansvarar för att de uppfyller svenska krav.

Ädelmetallarbete som är avsedda för medicinsk, vetenskaplig eller industriell användning omfattas inte av kraven på stämpling; till exempel glasögon eller guldtackor. Detsamma gäller ädelmetallarbeten som har antikvariskt värde. För att kunna betraktas som antikvitet måste de vara minst 100 år gamla.

REP 21:3 – Rapport – Marknadskontroll av ädelmetallarbeten som säljs på nätet

REP 20:1 – Rapport – Marknadskontroll av ädelmetallarbeten i Stockholm

REP 20:7- Rapport – Marknadskontroll av ädelmetallarbeten som säljs på nätet

Namnstämpeln består av den svenska tillverkarens eller importörens egen registrerade kombination av två eller flera versaler i rektangulär sköld. Svenska namnstämplar måste vara registrerade för att få användas. Swedac godkänner namnstämplar och sköter namnstämpelregistret. Logotyper, andra firmamärken och tecken kan användas som komplement till de obligatoriska stämplarna. En avregistrerad namnstämpel reserveras i 20 år för innehavaren och kan under den tiden inte registreras för en ny innehavare. Närmare 9 000 namnstämplar har registrerats från 1913 och fram till idag. Av dessa används för närvarande cirka 1400.

En svensk namnstämpel består av två eller flera versaler i rektangulär sköld

 

Ortsmärket är en ansvarsstämpel som anger tillverkningsort eller importörens hemvist. Saknas ortsmärket för en ort kan Swedac på begäran fastställa ett sådant. Stämplingen med ortsmärket är frivillig. Här finns en förteckning över ortsmärken för den som vill se hur de registrerade märkena ser ut.

Ortsmärket fastställs av Swedac och kan variera till utseendet

 

Kattfoten är en kontrollstämpel som garanterar att mängden ädelmetall i ett ädelmetallföremål är den rätta och att innehållet är analyserat av ett oberoende kontrollorgan som ackrediterats för uppgiften av Swedac. I Sverige utgörs kontrollstämpeln av Sveriges lilla riksvapen placerat i en trepassformad sköld och kallas för kattfoten. För att särskilja de olika organens kontrollstämpling från varandra ska man utöver kattfoten ange det ackrediterade organets identitetsnummer.

Den svenska kontrollstämpeln kallas även kattfoten

 

Finhaltsstämpeln är en ansvarsstämpel som tillverkare eller importör stämplar för att ange mängden ädelmetall i ett smycke. Finhaltsstämpeln är en obligatorisk märkning på guld– och platinaföremål som väger ett gram eller mer, och den används tillsammans med namnstämpeln eller kattfoten. De flesta tillverkare I Sverige använder fortfarande karatbeteckningen för att ange guldhalten. I många andra länder anger man istället guldhalten i tusendelar.

Finhaltsstämpeln utgörs av siffror som anger arbetets lägsta innehåll av ädelmetall i tusendelar. För guld anges finhalten ofta i karat

 

Årsbeteckningen är en ansvarsstämpel som anger tillverkningsår. En årsbeteckning utgörs av en bokstav (hela alfabetet med undantag för J,W,Å, Ä och Ö) med efterföljande siffra eller siffror. Från och med år 1759 har man i Sverige haft obruten serie årsbeteckningar. Eftersom namnstämpeln kan byta innehavare genom åren fungerar årsbeteckningen som ett bra komplement när tillverkaren av ett visst arbete ska identifieras. Stämpelkort med alla årsbeteckningar på ädelmetallarbeten kan kostnadsfritt beställas hos Swedac.

Årsbeteckningen består av en bokstav följt av siffror. Den anger tillverkningsåret för ett arbete

 

Förteckningen över årsbeteckningar finns här

CCM-stämpeln eller vågstämpeln används på ädelmetallarbeten i länder som är anslutna till Ädelmetallkonventionen, Konventionen om kontroll och märkning av arbeten av ädelmetall. I alla konventionsländer har CCM-stämpeln samma dignitet som kontrollstämpeln. Varje medlemsland erkänner CCM-stämplade arbeten som opartiskt analyserade och stämplade i enlighet med kraven i konventionen.

CCM-stämpeln (vågstämpeln) är en gemensam kontrollstämpel för alla länder anslutna till Ädelmetallkonventionen

 

Importerade arbeten med stämplar från EES, Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet, får säljas i Sverige under förutsättning att stämplarna är spårbara, exempelvis genom att vara registrerade hos ett offentligt organ i ett annat land inom EES. Sådana namnstämplar behöver inte vara registrerade i Sverige.

Exempel på en italiensk stämpel från Vicenza

 

Importerade ädelmetallarbeten av guld och platina från länder utanför EES ska ha samma lägsta finhalt som svenska arbeten, om de ska säljas i Sverige.

Den lägsta tillåtna finhalten för guld är 9K eller 375 tusendelar, för silver 800 tusendelar och för platina 850 tusendelar. Importerade ädelmetallarbeten ska vara försedda med antingen finhaltsstämpel och kattfot, finhaltsstämpel och en namnstämpel som är registrerad hos Swedac eller med CCM-stämpel enligt Ädelmetallkonventionen.

Swedac har tillsynsansvar över alla som befattar sig med ädelmetallarbeten på ett yrkesmässigt sätt i Sverige. I detta ansvar ingår bland annat att kontrollera om de ädelmetallarbeten som tillverkas eller säljs i Sverige uppfyller lagens krav på finhalt och stämplar.

Varje år kontrollerar Swedac finhalt och stämplar hos ett antal handlare och tillverkare av ädelmetallarbeten. Målsättningen med Swedacs tillsynsarbete är att sprida information om regelverket vid ett besök och därigenom uppnå en god efterlevnad av reglerna.

Tillsynsbesöken kan vara både föranmälda och spontana. Vid föranmälda besök kontaktar Swedac verksamhetsansvarig och anmäler att tillsyn ska ske inom en viss period.

Vid ett besök kontrolleras att kraven på finhalt är uppfyllda, att stämplarna på arbetena är korrekta och att arbetena i övrigt uppfyller lagstiftningens krav. Om reglerna inte följs kan Swedac utförda försäljningsförbud. Ett försäljningsförbud kan vara förenat med vite.

Finansiering av tillsynsverksamheten sker genom den registeravgift som betalas av innehavare av aktiva namnstämplar som återfinns i namnstämpelregistret.