Om du summerar året, hur har det gått?
– Ett år går fort. Inom ILAC har vi några tunga interna frågor att hantera, bland annat arbetar vi med en omorganisation för att få effektivare beslutsprocesser men också för att få bättre kontakt med marknadens olika aktörer som drar nytta av vårt arbete. Vi arbetar också med att skriva om den juridiska grunden för organisationen.
Vi har nu även en bra relation till WTO och FNs olika organ inom vårt område. Och vi har börjat prata om de teknologiska och affärsmässiga förändringar som marknaden genomgår, till exempel digitalisering.
Hur blev du ordförande för ILAC?
– Jag har haft förtroendepositioner inom ILAC sedan 2002. Jag var vice ordförande i sex år innan jag blev ordförande och därför förväntades det att jag skulle åta mig ansvaret som ordförande.
Swedac som organisation och jag som person har åtnjutit stort förtroende genom åren för våra insatser och vår förmåga att ta ledningen i principfrågor. Det finns också respekt för Sveriges hållning gentemot länder under utveckling och den tolerans som traditionellt har präglat det svenska samhället. Allt sammantaget bidrar naturligtvis till att en svensk kandidat får acceptans.
Är rollen som ordförande för ILAC utmanande? Vilka är utmaningarna i så fall?
– Ja, det kräver att man lyssnar på alla åsikter, förstår drivkraften bakom dem och kan se de gemensamma nämnarna för att kunna föreslå lösningar som alla kan leva med. Jag är inte Sverige eller Swedac eller ens Europa i det sammanhanget utan alla medlemmarnas sammanhållande ordförande.
Ordförandeskapet kräver opartiskhet och oberoende samt integritet och ödmjukhet. Ödmjukhet i att jag inte är bättre eller viktigare än andra utan är den som har lovat att prata för alla och inte ta sida för någon enskild synpunkt eller intresse.
Vad är den viktigaste lärdomen du fått med dig hittills?
– Om man gräver tillräckligt djupt finns det alltid en politisk eller demografisk agenda, till exempel det juridiska ramverket som styr medlemmens verksamhet eller den ekonomins övergripande mål. Ytterligare en viktig lärdom är att det som uttrycks inte alltid är det som oroar, utan man måste ställa följdfrågor. Som i alla relationer är kommunikation och ömsesidig respekt A och O.
På vilket sätt skiljer sig ILACs utmaningar från Swedacs?
– Swedac är en myndighet med givna lagar och förordningar inom ett givet nationellt ramverk. Ledningen kan och får peka ut åt vilket håll vi skall gå. ILAC är en medlemsorganisation. Grunden är samförstånd och demokratiska processer. Strategier och inriktningar skall kunna anammas av alla medlemmar som i sin tur kan ha mycket olika juridiska förutsättningar, problembilder, politiska preferenser och marknadsstrukturer. Man måste därför jobba hårt för att uppnå enighet i förhandlingar.
Hur ser du på din roll, dina ambitioner med ILAC och framtiden?
– Jag vill lämna efter mig en ny organisation som svarar på marknadsbehoven på ett mer effektivt sätt. En organisation som aktivt lyssnar på marknadens behov och visar vilja och förmåga att ta emot och genomföra förändringar. I ljuset av de allt snabbare teknologiska förändringarna måste vi vara beredda att utveckla de tjänster vi erbjuder och sättet på vilket vi utför dem. Jag skulle också vilja att vi startade arbetet med att upprätta en enda global organisation som samordnar ackrediteringsorgan.
Något mer du skulle vilja skicka med?
– Om vi inte är beredda på att utveckla våra tjänster för att möta de teknologiska och affärsmässiga förändringar som sker på marknaden kommer vi inte vara relevanta om 5–10 år. Lyssna på användarna, på marknaden och omfamna förändringar! Det är mitt slutliga budskap.
Klicka här för en tidigare intervju med Merih om ILAC:s senaste möten i Vancouver.