Hallå där Selcuk!
Du har just kommit hem från Namibia, hur gick det?
— Bra! Vi har varit på plats på Namibias standardiseringsorgan där vi fått förklarat för oss hur deras system fungerar, vi har haft workshops ihop med representanter från svenska standardiseringsorganet SIS och tyska motsvarigheten DIN om ackreditering som en del av kvalitetsinfrastrukturen. Jag gjorde också intervjuer med olika intressenter.
Vad förvånade dig?
— Hur väl deras organisation redan fungerar. Där finns hög kompetens och en stor medvetenhet om förutsättningarna och vad som eventuellt fattas och behöver förstärkas inom kvalitetssäkring i Namibia.
Vad önskar de förbättra sina kunskaper inom?
— Det kan vara specifika typer av ackrediteringar och branschspecifika standarder. Det kan också handla om att bygga nätverk för att stärka namibiska experter, genomföra studiebesök och få se exempel på god praxis. Exempelvis kanske personal från ett medicinskt laboratorium i Namibia kan besöka ett laboratorium i Sverige för att diskutera sina erfarenheter med varandra.
— Hela projektet är ett peer-to-peer-samarbete där vi lär av varande genom att dela med oss av erfarenheter och praxis.
Vad lärde du dig?
— Jag lärde mig mer om landet Namibia som jag inte besökt tidigare. Om kvalitetsinfrastruktur och om vad som är bäst att prioritera där. Jag har också lärt mig en hel del om olika tillvägagångssätt vid standardiseringsarbete, från både SIS, och den tyska motsvarigheten DIN som också var på plats under samma besök.
Vad händer härnäst?
— Nu har jag skrivit en rapport som sammanfattar mina iakttagelser från veckan i Namibia samt Swedac och tyska ackrediteringsorganet DAkkS kollegors slutsatser och rekommendationer som jag skickat till projektkoordinatorn. Nästa steg är att få input från kollegorna i Namibia och göra prioriteringar.