Med många åldrande fyrtiotalister blir äldre om-sorgen allt mer omfattande. Det bidrar till att behovet av kvalitetssäkring ökar. Britt Almberg, tidigare chef för forskningscentret Nestor, arbetar med ett projekt där Haninge kommun ska certifiera sig enligt den nya Äldrestandarden.
Britt Almberg har länge varit engagerad i att utveckla vård och omsorg för de äldre i samhället. Under tolv år var hon chef för Nestor, och där var hon med om att bygga upp det till ett forsknings- och utvecklingscenter med målet att förbättra vården för och omsorgen om äldre. Sedan 2015 arbetar hon i stället inom Haninge kommun, med ett pilot-projekt i syfte att certifiera ett av kommunens äldreboenden enligt den nya så kallade Äldrestandarden.
– Vi har pratat mycket om att sätta den äldre i centrum, och det är just en av styrkorna med Äldrestandarden – att den är så tydligt personcentrerad, säger hon.
Förra våren lanserades standarden, vars hela namn är Kvalitet i omsorg, service, omvårdnad och rehabilitering för äldre med omfattande behov i ordinärt och särskilt boende. Den har tagits fram av SIS, Swedish Standards Institute, i samarbete med bland annat Swedac. Den tar upp tydliga krav på alltifrån hur vårdleverantörerna ska vara organiserade och strukturerade till hur boendemiljön ska vara beskaffad och vilka hjälpmedel som ska tillhandahållas.
Nu har vårdgivare möjlighet att certifiera sig enligt standarden, vilket Haninge kommun räknar med kommer att ta tre år i det aktuella pilotprojektet.
– Jag är mycket positiv till att arbeta med en standard för att utveckla och kvalitetssäkra äldreomsorgen. Det har inte använts här tidigare men är vedertaget inom bland annat hälso- och sjukvård, säger Britt Almberg.
Hon har märkt att den har varit aningen svårsåld ute i kommunerna, vilket delvis kan bero på att det är ett nytt sätt att jobba.
– En del reagerar på att standarden är så omfattande och detaljerad, men jag tycker att det är relevant. Den får inte vara för generell, då minskar nyttan med att ha en standard.
Dessutom är det tydligt att Äldrestandarden kan bidra till en hög och jämn nivå på omsorgskvaliteten, anser Britt Almberg.
– Den kan ses som ett paraply, där ett antal kommunicerande kvalitetsinstrument samlas. De kan göra det bättre för de äldre inom en rad områden, som bland annat måltider, munhälsa och utevistelser. En fördel för de anhöriga är att de kan bli mer delaktiga när de nya rutinerna börjar användas.
Även vårdgivaren kommer att ha nytta av Äldrestandarden, enligt Britt Almberg.
– Ledningen får ett användbart verktyg, med krav som är tydliga och lätta för personalen att ta till sig. Den är inte svår att använda. Det går också att testa genom att ta ett äldreboende i taget, precis som vi gör i Haninge, och göra observationer som visar utvecklingen redan efter kort tid.
Det bästa sättet att börja arbeta in standarden tror hon är att hitta något område där rutinerna kan förändras med enkla medel. Till exempel att se över nattfastan, som enligt Socialstyrelsens rekommendationer inte ska överstiga elva timmar.
– Det är många som inte lyckas hålla det, inte heller på det äldreboende vi har arbetat med i pilotförsöket.
Metoden för att skapa en förändring blev att ta fram en handlingsplan för var och en av de boende, med utgångspunkt i frågan: ”Hur ska vi hjälpa NN på bästa sätt att komma ner till 11 timmar?”
– Vi såg snabbt att det fungerade, och har nu lyckats få ner nattfastan med två–tre timmar för de boende. En så tydlig förändring gör att personalen blir mer triggad att ta sig an fler områden. Att förändra en rutin tar tid – men kan man visa på resultat så går det snabbare.
PETER WIKLUND
Fyra framgångsfaktorer Britt Almbergs tips för ett lyckat införande av Äldrestandarden
- Låt det ta tid. Det går inte att skynda på arbetet, och det kommer ju ändå att successivt ske kvalitetsförbättringar på vägen mot certifieringen.
- Börja med sådant som med enkla medel ger resultat. Det är viktigt att visa att arbetet är framgångsrikt, så att personalen blir motiverad att fortsätta med nya områden.
- Säkerställ att det finns en god kompetensnivå hos personalen, och – inte minst – var noga med regelbunden kompetensutveckling.
- En grundläggande utgångspunkt för ett lyckat införande är att det finns ett stöd från organisationen – och inte minst från chefen, som har en ytterst viktig roll i detta förändringsarbete.