Swedac har sina rötter i SP, Statens provningsanstalt, som i dag har namnet RISE, Research Institutes of Sweden. På bilden syns Swedacs personal samlad på Boråskontoret 1992.
1973 inrättade SP två avdelningar i Borås, den ena för provning och mätning i Sverige och den andra för auktoriserade kalibreringslaboratorier. Tio år senare, 1983 knoppades två enheter av; Mätcentrum och Provcentrum och en ny myndighet bildades; Statens Mät- och Provråd, MPR.
MPR ombildades 1989 till Statens Mät- och Provstyrelse och påbörjade samtidigt arbetet med ackreditering av provningslaboratorier. Ackrediteringen av certifieringsorgan och besiktningsorgan startade först ett år senare. 1991 ändrade myndigheten namnet till Swedac, styrelsen för teknisk ackreditering.
1992 ackrediterades det första sjukhuslaboratoriet; centrallaboratoriet för klinisk kemi på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. 1993 kom de första ackrediteringarna av fordonsverkstäder för kontroll av egna reparationer och samma år fick Swedac ansvar för legal mätteknik, ädelmetallkontroll och bedömning av anmälda organ. Under början av 90-talet påbörjades också det internationella utvecklingsarbetet. Swedac bistod då Island med att bygga upp en begränsad ackrediteringsfunktion. Myndigheten fick också i uppdrag av Nordiska Ministerrådet att hålla utbildning om kvalitetsinfrastruktur i de baltiska staterna och Polen.
1994 fick Swedac ansvar för samordningen av marknadskontroll i Sverige och året därpå, 1995, ändrade man namnet till det nuvarande Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. Sverige blev då också medlem i EU och Swedac genomförde det första SIDA-finansierade biståndsprojektet vilket gällde Sri Lanka.
I Sverige har betydelsen av ackreditering ökat stadigt genom åren och 2010 fick ackreditering en ännu starkare ställning med en ny EU-lagstiftning. Europa inrättade då ett system likt den svenska modellen, så att varje land har ett enda oberoende ackrediteringsorgan som är erkänt av landets regering och fritt från kommersiella intressen.